Därunder ligger min tå i ny vinkel. Min Hallux Valgus hyvlades ner till några förskräckta benflisor.
Smärtlindring i form av lokal nervblockering i foten gjorde att jag var och hörde allt under operationen men kände inget.
Ordet BLOCKERING fascinerar mig.
Mina nerver i foten blockerades under ca en timme.
Sen var det min tur att ta hand om andning och goda tankar.
Jag tog djupa andetag, fick ner min puls, tänkte tillit, tog ut glädjen i förskott och ingreppet på 30 minuter var över.
Ett par timmar senare släppte blockaden.
Nu var nerverna pigga att komma igång och rapportera och göra sitt jobb. Skoningslöst.
Väl hemma tog jag rek Smärtlindring. Jag blev nyfiken på om jag kunde få till en egen BLOCKERING, att mentalt hantera mina smärt-impulser.
Under ett par natt-timmar när det var som värst jobbade jag med en övning som egentligen är till för att neutralisera negativa tankar. Men nu försökte jag neutralisera den pulserande smärtan. Som vågsvall. Först hårda, vassa dundrandes mot klipporna.
Ett brutalt hårt jobb men faktiskt med viss framgång. Jag kunde bli mer uppmärksam på att lägga smärtan åt sidan och då noterade jag att smärtan hade olika ’nyanser’ utan att jag stannade kvar i dem. Jag längtade yrvaket efter dyningar mot en sandstrand.
Ännu är smärtan här, ibland likt studsande rörelser mot klipporna. Men inte lika ofta. I ögonvrån ser jag dyningar mot en sandstrand. Dit vill jag 💪🏻
Och min tå också.
En viktig och häftig påminnelse om förmågor som kroppen och sinnet har.
Önskar dig en God lördag 🙌
Inspirera ditt inre ledarskap 