Ensamheten tar inte påskledigt..

Från ett av mina stödsamtal på Mind.

Vi har pratat i nästan en timme ..

-Vi skulle behöva avrunda nu. Tack för ett fint samtal..

-Kan jag få spela en melodi för dig… det tar bara 30 sekunder.

Ensamheten är brutal. ”Någon” ber mig lyssna i 30 sekunder på ett gitarrspel. Sen är samtalet över och fler står på kö.

Trycket på telefonlinjen hos MIND har ökat, det är inte bara akuta livskriser utan ”sällskapssamtal” som handlar om djup ensamhet, uppgivenhet, förtvivlade anhöriga som inte når sina barn eller barnbarn.

Det är både meningsfullt och stundom hopplöst med dessa medmänskliga samtal som handlar om att lyssna och bara vara där…och förhoppningsvis ”störa döden” för denna dag.

Jag tänker på hur viktigt sammanhanget är för oss människor. Att få dela vår tid med andra på ett meningsfullt sätt.

Hur tillbringar du din påsk? Med andra? Ett gott tips är att ställa en mjuk fråga. Även till en främling. En fråga som du själv skulle vilja få..

t ex den jag fick av killen i kassan igår …. har du hört koltrastens sång i år? Och vi kunde båda konstatera att det hade vi 🙌