Tankar som tröstar kan låta lugnande, betryggande och kanske för stunden som ett skönt beslut.
-jag är för stel för att börja yoga.
-det är ingen idé att gå ner i vikt.
-jag är för gammal för att hitta en ny hobby.
-ingen förstår mig så det är lika bra att fortsätta vara ensam.
Är tröst snälla tankar?
Eller ..
Omedvetna beslut som släcker ned möjligheter?
🌱🌱🌱
Hur låter dina tröstande tankar?
Är det lättare att trösta någon annan än sig själv? Är trösten en mjuk och snäll mening? Härlig och/eller ärlig?
Inspirera ditt inre ledarskap 