(del 4)
Den dåliga morgonkänslan kunde jag hata.
Så här i efterhand vet jag. Det var mitt undermedvetna som blev synligt när jag yrvaket inte kunde vifta bort det med en svepande gest.
Ju sämre morgonkänsla desto mer kaffe drack jag. Tills en dag.
-Är du sjuksköterska ?
Damen som ramlat omkull på asfalten tittade stint på mig och sa – Hur kunde jag ha sån tur att en sjuksköterska kom förbi just när jag ramlat?
Förväxling och komplimang av en yrkesroll jag aldrig tänkt tanken gjorde mig så häpen.
Hjälpandet i mig tog sig ut. Men sjuksköterska. Nej!
Men sakta förstod jag vad den besvärande morgonångest ville.
Det var först när jag stod ensam, hade sagt upp mig och ville ifrån en miljö som gjorde mig olycklig som jag insåg att egen vilja och värderingar kan vara bra.
Så vad hade jag? Mina frågor. Kunde de gå i retur? Skapa?
Visst tusan kunde de gå i olika riktningar. Att, som hammaren inte bara slå i spiken utan dra ut en krokig också. Mina, andras krokiga spikar kunde rätas ut.
Så tacksam att jag fick lära mig älska frågor. Tur och retur. .
Och om det nu finns sjuk-sköterskor så borde det finnas fråge-sköterskor.
Vi säger det. 🙌⛑
🌱🌱🌱
Har du fått ny användning av gamla verktyg?
Tack för att du läst hela vägen hit. 🙌
Tack också för att du följer mina tankar om Samtalskraft.
