-Mitt umgänge har blivit en tvångströja. Jag känner mig som en fyrkant som försöker passa in i en cirkel. Samtalsämnena havererar inombords. Jag håller halvhjärtat med men efteråt kommer avsmaken… hur kunde jag bara vara med i denna diskussion och inte våga säga min mening.
-Vad hindrar dig, frågar jag…
-Rädslan att förlora de vänner jag har. Skräcken av att jag är den enda ’fyrkanten’ på jorden och släpper jag detta sammanhang så förlorare jag allt…
-Vad tror du om att fylla din fyrkant med diskussionsämnen som du tycker om och därifrån börja den mödosamma vägen till att hitta andra fyrkanter som vill diskutera det du föreslår?
- Kan man verkligen göra så???
Låter du intresset/aktiviteten styra ditt sammanhang eller är umgänget viktigare? Eller har du förmågan att matcha och njuta av båda?
Inspirera ditt inre ledarskap 