Vad sägs om ett resonemang i lite gråa toner?
Jag samtalar med en ung vuxen. Starka åsikter, tydliga argument. Antingen eller. Ställningstagande. Det vita blir hård kontrast mot det svarta.
Tröttheten bakom orden. Samtidigt envishet.
Hur vore det att bara guppa med? Måste det vara ’hiss eller diss’? Vad händer om du bara åker med, tar in, lyssnar på tystnaden?
Andhämtning.
Den gråa tonen brer ut sig. Lite händelselöst, lite befriande. Vad händer bakom tystnaden? Ett nytt perspektiv?
Vilka färger har dina diskussioner?
Inspirera ditt inre ledarskap 