Tänk dig en yta som är oändlig. Du kan utnyttja den precis i vilken riktning du önskar. Det finns plats och du har svängrum. Tyst och stilla. Nästan lite ödsligt. Ingen att möta eller relatera till.
Sen tänker du samma yta igen fast nu är varje snöflinga en människa med behov, tankar och olika livsstilar. Det blir trångt, livligt och kanske lite stökigt med alla viljor.
Vilken yta skulle du välja och varför? Vad påminner de här miljöerna om? Är det så här vi ser storstad och land? Stress vs lugn eller vardag contra helg? Finns det ett mellanting? Eller kan vi glida mellan ’landskapen’ och få en meningsfull vardag?
Inspirera ditt inre ledarskap 